Julia Andersson är en ung textilkonstnär i Stockholm i början av 1970-talet. Hon är samhällsmedveten, självständig och ambitiös. Hon tillhör övre medelklass men upplever inga särskilda förmåner genom detta, utan det är helt och hållet hennes egna strävanden och orädda markeringar som utstakar hennes karriär och gör henne till ett etablerat namn i konstkretsar och kulturdebatt. Hon träffar vid ganska unga år den avsevärt mycket äldre författaren och skådespelaren Rune som hon sedan kommer att leva tillsammans med. Och förankrat i denna yttre ram utspelas sedan hennes upplevelser och hantering av synen på kärlek, förhållanden och relationer.
Hon måste nämligen motvilligt erkänna att hon attraheras också av andra män än Rune, som vid sidan av att vara en ganska så präktig manschauvinist också periodvis upplevs som riktigt tråkig av Julia. Men samtidigt är han varm och trygg, och han är dessutom frisinnad och en god analytiker. Mellan dem båda utspelar sig öppenhjärtiga och provokativa samtal som många gånger ger Julia oväntade aha-upplevelser. Hon dras ohyggligt starkt till Hubert Meyer, chef för Moderna Museet, som hon träffat på en debattkväll där han ställt upp till hennes försvar. Denne är en fiktiv omgestaltning av Harry Schein som Moberg hade ett förhållande med i verkligheten. Men också andra män lockar Julia, och hela tiden ifrågasätter och konfronterar hon sin inre längtan gentemot lojalitet, moral och trohetsvärden å den ena sidan, och å den andra de uppmaningar till fria förhållanden och sexuell frigörelse som genomsyrar tidsandan och försöker dra henne med sig. Var någonstans mitt i allt detta känns det rätt för henne själv?
Växjö bibliotek bloggar 